Min höst

.
Ett litet smakprov från min höst. Den allra tidigaste hösten. Det är en enda årstid, men har så många olika stadier.

Först och främst är luften hög och klar. Lätt att andas. (Och de vackra höstmolnen är som stora kuddar. )

På marken dyker svamparna upp med hatten först. Det är inte deras grej, att ta av hatten när de kommer in i världen och hälsar på.

Kantarellerna är allas älsklingar. Bären ska vi inte glömma!

De tävlar med sina hattar, som uppklädda kvinnor på hästderby.

Höstens blommor har ockå något speceillt färggrant över sig.

Den lilla oansenliga ögontrösten är värd att böja på ryggen för. Med sina väna uppenbarelse och sina milda färger, tröstar hon ögat ditt om det är ledset.

Här en hatt igen. Eller en modell av hatt, flera stycken.

Och vi får ju inte glömma de allra våra minsta. Allt vad vi gör mot dem, osv. (står det visst i bibeln, fast det kan väl betyda att vi inte ska äta upp dem?)

När jag sätter fingret i backen, passar en myra på att försöka bita mig. Men tanten är alldeles för hårdhudad, sorry Myran!

Trollsländorna bits inte i alla fall. De bara solar sig, eller jagar insekter i lufthavet. Denna blodröda ängstrollslända solar gärna en stund på min utsträckta hand.

En annan fjäril som ska flyga iväg ... Nix, fel. Men den har nog tänkt förflytta sig i alla fall. Det är frön av oxtunga. Och ja, jag manipulerade den lite, men inte mer än att jag smalade av två vissna småblad så de mer ser ut som antenner.

Fröställningar, där en del tänkt sig bli vinterståndare, hittar man överallt nu. Gärna i sällskap med bärfisar och andra skinnbaggar, både i nymf- och vuxenstadier. Det här är en spåtistel som har sällskap av den vanliga bärfisen (som känns igen på sina randiga antenner).

Ja, hela naturen är fullvuxen, stark och mogen.