Lite charmigt ändå

.
Kantareller är inte min passion, de är oftast klart överreklamerade, tycker jag. men när man träffar på de guldgula sköneterna i skogen, är det lite charmigt ändå.

Jag kan inte låta bli att le, då jag snubblar över den här synen.



När jag ska plocka blåbär, då dyker kantarellerna upp. Och när jag ska plocka kantareller, då dignar det av stora härliga blåbär.



Bland blåbärsris, lingonris, och gamla löv. Men de växer förstås på många fler platser än sådana här. Och, jo, jag plockar dem. Och ger bort.

Bland fjolårets kvarvarande bruna asplöv sticker de också upp sina guldgula näsor.

Tillsammans med asp växer förstås också aspsoppen. Denna ståtar med ett gammalt asplöv sedan förra året på hatten.

Skönheter

Blommande ljung är skööönt! Det tycker blomflugorna också, här en flyttblomfluga, Episyrphus balteatus.

Även de små svamparna är sköna att se på.

Jodå, de är små...

... och jag ääälskar min kamera som låter mig ta sådana här närbilder av dessa små svampar.

Svampen heter laxskivling och min kamera heter Nikon cool pix 995.

Min kamera är "gammal" (med nutidens snabba mått mätt, alltså den är inte från 60-talet eller nåt). Nikon cool-pix 995 har vridbart kamerahus, så jag kan hålla kameran i stort sett under en svamp, och vrida kamerahuset så jag fortfarande ser i monitorn.

Det är en ovärderlig egenskap hos min kamera!!!

Ängsvädd

.
Ängsvädd är en så vacker blomma. Växer i hagen, fast i en lite fuktig skreva uppe på berget. De flesta är lilaaktiga, men några är även vita. Omtyckt av blomflugor och humlor.

Vad är det här?

.
Ja, vad är det här? Små söta igelkottar, kanske?


Eller, kanske inte... Vad är den där urnan bredvid?

Vacker urna. Åhå! De är därifrån som de där små "igelkottarna" rinner ut!

Urnan växer här ... nej, det var inte den här jag tog, denna var ju upptagen.

En liten gullig mätarlarv, mättar sig med urnans innehåll.

Nej, den här var det som jag plockade. Titta så full med frön den är!

Växten heter vitblära. Efter de vita blommorna kommer en sådan här läcker urna till frökapsel.

Tjocka, feta, härligt röda äpplen med runda kinder

.
Visst ser de goda ut!


Men jag frågade räven som stryker ikring här på nätterna.

- Nää, sa han. Surt! De där är sura.
Vad kan han mena med det?

Kanske är det bara så, att de växer för högt upp för honom, så han inte når dem. Och så blev han sur. Vem vet?

Fast, när jag smakar, måste jag erkänna, att de är på tok för sura för mig också. Fast jag når dem.

Kalla

På en av mina promenader till en skog en bit härifrån - först cykel, sedan gå - kom jag till ett litet kärr. Charmfaktorn var hög, och det växte även flera vackra stora kallor som speglade sig i vattnet. Stink- eller skunkkalla av någon variant, exakt namn vet jag inte än.

Mera mossa

I kanten av kärret växer denna otroligt härliga stora mjuka mossa, som ser ut som en alien från yttre rymden. Spärrvitmossa, Sphagnum squarrosum, bör det vara.

Ur mossans perspektiv

.

Tänk att få sova så sött...

... som tallkotten gör, nedbäddad så fint i den mjukaste mossan.

Syreaftonflylarv

.

Larv av syreaftonfly. Stilstudie.

På gott humör!

.

.
Haha, skrattar hjärtstillan stort, med två stora tänder upptill i framkäken, och hårig kalufs på skallen.

En sån mupp jag har i trädgården, va!

Ser ni vad det är?

.

Facit: Vitmossa, kamflugsvamp (ung), lingonris, tallbarr, tallkotte.

Aspglansbagge

.
Jag har tumme med skalbaggar, se själva.




.
I en glänta i skogen en bit härifrån, växte mycket ungsly av asp. Den var tydligen något alldeles extra god, och aspglansbaggen hade slagit sig ner där, och uppvisar hela sin livscykel för mig och min vän Birgitta.

Vi såg säkert ett femtiotal vuxna skalbaggar och larver i olika stadier. Så här började det, det måste det ju ha gjort, för att bli som det blev.

Två hanar har blivit förtjusta i samma hona.

.

.

Några nykläckta skalbaggar, och några larver i olika storlekar.

Såhär tjusiga är larverna i närbild.

Men - de var inte så förtjusta i min uppmärksamhet. Så när jag kom för nära, blåste de plötsligt upp "skinn-bubblor" ur kroppen för att skrämma mig. Bara någon sekund såg de ut såhär, och ja, jag blev överraskad! Tänk om man kunde blåsa tuggummi-bubblor som en aspglansbaggelarv!

Helt perfekta bubblor i perfekta rader utmed var sida av kroppen.

De åt och åt och åt, aspblad är mums-mums för dom här. När larverna ätig nog och blivit stora, fäste de sig i en gren, spräckte upp larvhuden och dök upp i en ny skepnad, nu som puppa.

Och så den fullvuxna vackert röda och rundade skalbaggen.

Den är ju inte ovanlig, men det är första gången jag sett så många på en och samma gång.