Lite charmigt ändå

.
Kantareller är inte min passion, de är oftast klart överreklamerade, tycker jag. men när man träffar på de guldgula sköneterna i skogen, är det lite charmigt ändå.

Jag kan inte låta bli att le, då jag snubblar över den här synen.



När jag ska plocka blåbär, då dyker kantarellerna upp. Och när jag ska plocka kantareller, då dignar det av stora härliga blåbär.



Bland blåbärsris, lingonris, och gamla löv. Men de växer förstås på många fler platser än sådana här. Och, jo, jag plockar dem. Och ger bort.

Bland fjolårets kvarvarande bruna asplöv sticker de också upp sina guldgula näsor.

Tillsammans med asp växer förstås också aspsoppen. Denna ståtar med ett gammalt asplöv sedan förra året på hatten.