Inga mer Romeo- ...

.
... -bilder, skrev jag. Men vem har sagt något om hans fru ...

... eller de "hemligheter" som hon gömmer i det höga gräset?

Sin far upp i dagen, eller hur? En liten Lill-Romeo, eller är det en Lill-Julia?

- Får jag en puss mamma!?

Åh, nämen titta! De "gnuggar man", precis sådär som hästar gör!

Och umgås så där lite allmänt rart.

Julia tycker att hennes bebisar är det goaste som finns, det är jag övertygad om! Slick, slick.

Och så är det dags att dra sig vidare.

Det är härligt med nya kameran som har en fungerande zoom. Men jag var ganska nära ändå. Smög som ett lejon i det höga gräset. Duktigt gjort! De såg mig faktiskt aldrig. Blickstilla när de tittade på mig, vinden emot mig.

Fågelsång

.

Tillåt mig presentera...

.
... min underbara svärdotter från andra sidan Havet.


Ja, för en gångs skull dyker en människa upp i min blog. Givetvis accompanjerad av "såna-där vanliga" som jag brukar ha med. Vingförsedda är dessa, och kanske inte så vanliga.

Här tränar hon en west african crown crane att stå där hon vill ha honom.

Inte bara skicklig, utan även go som gull är hon!!! Jag är så glad att hon finns, och att sonen är lycklig!! Jag är lyckligt lottad jag, med bägge mina fina söner och deras fina och härliga livspartners!!!

Han jobbar åt mig

.
Nu när rosorna är utom räckhåll, börjar Romeo göra nytta i stället. Några slånbuskar jag har i hagen, vill bre ut sig med rotskott. Det vill inte jag. Hagen ska hållas öppen! Hästarna är dåliga på att ta bort små begynnande slånbärsbuskar, så det medför lite jobb för mig. Men nu har Romeo tagit över sysslan. Han biter snällt av de nya slånskotten. Jag tackar, jag tackar.



Tuggeli-mums.

Och så vandrar vi vidare efter förrättad uppgift.

Nu får det räcka med Romeo-bilder för ett tag.

Trofé

.
Jag jagar med min kamera. Från småvilt har jag nu gått över till storvilt! Visar stolt upp min finaste trofé. Duger att hänga på väggen!!


Men ... men ... hallå! Trofén går sin väg!!?!


- Ja, vad trodde DU! (kolla blicken! Syns i storbild, klicka på bilden)

- Na-na-na-nana-na. (retas han)

- Om du ber snällt ställer jag upp! Om du släpper in mig till rosenknopparna igen, ställer jag upp!

Men han får hålla till godo med hagen. Nä, inte är han inhägnad inte, han går som han vill.

- Jag vill in till rosenbuskarna!!

Mina första 20 år använde jag till att bygga stängsel, för att hålla djur INNE. Nu på äldre dar får jag bygga stängsel för att hålla djur UTE. Dom är inte kloka de där djuren, vad ska de IN och göra!

Ja, vad rådjuren ska in och göra, vet jag ju, de ska äta upp rosorna. Men det känns lite knäppt det där med staketen, att aldrig slippa undan dem.

Romeo har funnits här i många år nu, han börjar bli gammal tror jag. Ansiktet är alldeles vitt, och huden är ärrad här och var. Han är lugn och orädd, här finns inget farligt, det vet han. Men han springer undan när jag kommer, och det är bra, jag vill INTE ha en "tam" råbock, de hör till de farligaste djur som finns.

Precis så här som det är, är perfekt. Tycker om min vackra Romeo.