onsdag 10 mars 2010

Vad gör hon?

Vad pysslar hon med, där inne bland sina silkestrådar?

Innespunnet i nät framför henne, finns en liten äggsamling med tre ägg. Syns om man tittar noga.



Jag tycker det ser ut som om hon lägger fler ägg. Ovch "hon", det är en liten gullig stövslända som lever på mistlarna. Och fotot är taget idag.

snölopporna vaknar

Insektslivet har äntligen vaknat, hett efterlängtat av mig. I hundratal, kanske till och med tusental, samlas "små svarta prickar" på snön och ser ut som väldigt smått skräp. Det är en sort av de söta hoppstjärtarna man upptäcker om man börjar undra varför en del faktiskt rör sig, och hoppar runt.



Nu är förstås inte hoppstjärten en insekt direkt, utan hör till hexapoderna, sexfotingarna som är insekternas kusin.




Jag tycker de är gulliga - när man lyckas se hur de ser ut, vilket man inte gör (läs "jag" i alla fall) utan förstoringsglas eller annat hjälpmedel. Jag använder kameran.




Intill min tumnagel ser man hur liten den är.

måndag 8 mars 2010

Vad kostar våren?

Ja, fråga EAN-koden, hahahahahah.



Första vårdagen idag. Fem plusgrader i skuggan, både fåglar och hjärta sjunger. Bilden ovan är en detalj ur bilden nedan, som är tagen under dagens sköna cykeltur.



Cyklat har jag gjort hela vintern igenom. Har inte kunnat låta bli, får abstinens. Det har varit kvillrande roligt, och är än. Bara en gång har jag ramlat :-D i en stor mjuk skön snödriva.

Och snart kommer kanske våren till och med? Men drivorna på två meter, de hopplogade, lär nog inte smälta bort före midsommar.

fredag 5 mars 2010

Vilken vinter!



Fotona är tagna den 24 februari. Sen dess har det kommit ännu ett par decimeter snö. Den verkar aldrig sluta falla!




Alla förundras över detta extra "skottår" som dök upp från ingenstans. Vart snön ska skottas, vet de flesta inte längre. Snöbergen växer ikapp Kebnekajse.

Häromdagen tog jag en promenad i skogen. Dök in i skogen, kan man säga. För ska man ta en skogspromenad nu, och lämna vägar och stigar, så är det nästan dykardräkt som gäller!!

Inga glipor i dräkten som tillåter vattnet (i sin vita fluffiga form) att smyga in mot vader och anklar, armleder och nacke. Och så vada fram i det här mjuka mjuka högt upp på benen. Det når till knäna. Svetten börjar strax lacka, det är arbetsamt.

Ibland - var vet man aldrig i förväg - sjunker jag lyckligt ner ända upp till låren. Ovanför huvudet vilar snö tungt på trädens grenar, redo att lekfullt kasta sig ner i ett yrväder, om jag råkar nudda och inbjuda till lek.



Visst har vintern varit helt underbart ljuvlig!! Och är fortfarande. Envist. Fast vintermörkret har dragit undan (enda "vårtecknet" som kan anas) och kvällarna börjar bli ljusa. Inte ens dagsmeja är det än.

När solen skiner gnistrar snön och glänser och sprakar. Tusentals pyttesmå diodlampor tänds i snön.



Jag förundras över vattnets mirakel.

För bara några månader sedan simmade jag i sjön (Mälaren). Lät mig vällustigt sjunka djupt ner under vattenytan tills bara näsan fanns kvar för att andas, och sedan glida fram med behagliga simtag. Till sjön, gick jag. På marken. Utan vatten.

Nu går jag på samma sjö! Tvärs över sjön går jag, ovanpå, som Jesus. (Här får jag lätt hybris). Men när jag öppnar min ytterdörr, får jag återigen vada fram, som om jag var i sjön. Omständigheterna förändras. Vatten byter skepnad, form och plats.



Vatten, vatten, vatten - allt bara vatten!!!