Detta är alltså...

.
...en lav. En skorplav för att vara lite mer exakt.


Två skorplavar för att vara ännu exaktare. Den gröna är inte samma som den svarta. Vilket märkligt landskap de bildar såhär på nära håll.

Men vi backar ett par steg, så vi får lite bättre översikt. Här är den i sin helhet, just den jag fotat.

Och sedd i min hand blir perspektivet begripligt.

Det är ju alltid roligt att veta vad det är man ser. Men ibland undrar jag ...

... vem som ser på vem. Vem är det egentligen som är iakttagare här?

Lavar var temat

.
Den gröna skorplaven heter kartlav, Rhizocarpon geographicum, och kan se ut såhär. Den större grå laven som täcker stenens ovansida är blåslav, Hypogymnia physodes.

Kartlaven kan också se ut såhär.

Och så kikar vi på nära håll.

Vilka landskap som öppnar sig!

Tänk att vara en liten liten skalbagge här, eller spindel, på bara någon eller några millimeter.

Jodå, jag såg några sådana också, men de sprang sin väg när jag kom.

Jag vill också vara två millimeter och få klättra runt här!!!

Levande lav

.
Vem tittar på vem, var frågan.

Är stenen eller laven levande, är en annan bra fråga. Ett enkelt svar är: Naturen är levande!

Aah, en läcker!

.
En läcker blodriska, mmmm...

Här finns en liten vän, titta!

Det är något visst med blodriskor, det har jag alltid tyckt.

Och de små röda kvalstrena tycker det är något visst med flugan. Alla har vi vår egen smak...

Ännu ett ögonkast

.

Goddag Fru Vårtbitare.

En blomma?

.

En höstaster kanske?





Eller är det ... ja, det är det. Det är en pytteliten svamp!