Aspglansbagge

.
Jag har tumme med skalbaggar, se själva.




.
I en glänta i skogen en bit härifrån, växte mycket ungsly av asp. Den var tydligen något alldeles extra god, och aspglansbaggen hade slagit sig ner där, och uppvisar hela sin livscykel för mig och min vän Birgitta.

Vi såg säkert ett femtiotal vuxna skalbaggar och larver i olika stadier. Så här började det, det måste det ju ha gjort, för att bli som det blev.

Två hanar har blivit förtjusta i samma hona.

.

.

Några nykläckta skalbaggar, och några larver i olika storlekar.

Såhär tjusiga är larverna i närbild.

Men - de var inte så förtjusta i min uppmärksamhet. Så när jag kom för nära, blåste de plötsligt upp "skinn-bubblor" ur kroppen för att skrämma mig. Bara någon sekund såg de ut såhär, och ja, jag blev överraskad! Tänk om man kunde blåsa tuggummi-bubblor som en aspglansbaggelarv!

Helt perfekta bubblor i perfekta rader utmed var sida av kroppen.

De åt och åt och åt, aspblad är mums-mums för dom här. När larverna ätig nog och blivit stora, fäste de sig i en gren, spräckte upp larvhuden och dök upp i en ny skepnad, nu som puppa.

Och så den fullvuxna vackert röda och rundade skalbaggen.

Den är ju inte ovanlig, men det är första gången jag sett så många på en och samma gång.