De oändliga djupen...

.
Varifrån kommer fågelsången?
Borde inte frågan vara enkel att besvara? Från trädens toppar, kan man tycka. Eller från fågelns strupe, eller inifrån ett livsporlande bröst? Eller från själva Livets skapelse? Vad är det vi ser när vi ser, och vad är det vi hör när vi hör?
Allt är speglingar, så vad är verkligt?

Filosofiskt blickar jag inåt, ned i djupen, närmar mig det hisnande magiska märkliga.

Ur solen är vi skapta. Delar av stjärnstoft.

Det är svårt att se genom tiden, svårt att förstå Tidernas sammanhang.

Sinnevärldens föremål är blott skuggor av någonting större, uttryckte Platon på sin tid. Jag instämmer. Och låter Tiden löpa genom Livets labyrint, som den röda tråd som skapade fågelsången.