mera sälg

.
En vacker ängshumledrottning provianterar.


Så mycket pollen! Mums!



Vem kan sluta samla, i detta överflöd? "Bara liiite till" tänker hon nog, fast pollenkorgarna redan är överfulla.

Hon ska flyga hem med lasten sen också. Hur ska det gå. Flitig som ett bi, är hon i alla fall, annat kan man inte säga.

Vad ska de äta?

.
Den här tiden är en flaskhals för de övervintrade insekterna. Vad ska de finna att äta för att fylla på förråden, som nu är förbrukade efter vinterns långa dvala? Det finns inte mycket att välja bland. Kan vi hjälpa dem?

För visst vill vi ha dem? Sommarens skönfladdrande fjärilar, bina och humlorna som pollinerar våra frukträd och bär. Det finns ett stort antal olika bin i olika storlekar, och humlor finns också i många arter.

Flugorna då? Vill vi ha dem?

Jaa, svarar jag åt "alla". För det är skillnad på flugor och flugor! Det är det första. En del hjälper oss i kampen mot skadedjur i trädgården, via deras larver som helt sonika äter upp dem. Många av dem bidrar faktiskt med pollinering. Och andra åter, blir föda åt hungrigt gapande fågelungar, och fåglarna vill vi ju ha!

Många flugor är dessutom verkligt vackra juveler i trädgården. Att komma in i huset och störa oss är det sista de önskar.

Snödroppar och krokus är de allra första nektarblommorna jag har. De besöks flitigt. Vårlöken som växer vilt är också välbesökt, liksom scillan. Nedan är den gyllenhåriga blomflugan "brudborsteblomflugan" på matbesök i vårlöken.

Allra tidigast är mistelblommorna vars många men små hanblommor sväller över alla bredder med pollen. De är till och med tidigare än den ovärderliga sälgen!

Den livsviktiga SÄLGEN

.
Vide och sälg - vide är ju en förädlad form av sälg, som vi gärna odlar i trädgården - är en av de allra tidigaste nektar och pollenkällorna för vårens allra tidigaste kryp. Dessutom innehar de rikligt med mat, ja, överskott.

Så nog förstår var och en hur viktigt detta träd är för vår mångfald. Har du någon sälg som du har "makt" över, var riktigt rädd om den!!! När hanblommorna börjar gulna av pollen, är besökarna många.

Förutom att det är ett viktigt träd för naturen, är det ju också mycket vackert. Vårens första videkissar gör ju vem som helst lyrisk. Men även så här i motljusets glans gläds hjärtat.

Vid en första anblick kan det verka som om det "bara" är flugor som gästar. Men så är inte alls fallet. Dessa bilder tog jag under en timmes tid här om dagen när solen sken.

Jordhumledrottningar surrar uppe i toppen. Får de bara äta sig starka börjar de snart leta boplats för att anläga årets humlemonarki.

Nässelfjärilar slukar begärligt det som bjuds.

Blomflugorna saknas inte. Brudborsteblomflugan komemr gärna på besök, vackert guldglänsande när solen lyser på den ljusbruna pälsen.

Bin finns av många olika sorter. Dem kan jag inte alls hålla reda på. Det finns förstås de vanliga honungsbina som flyger hit från grannens bikupor. Det finns smalbin, blodbin, sandbin, sidenbin, väggbin, gökbin, ullbin, getingbin, ja, jag vet inte allt.

Vad nästa lilla bi är, som gräver ner näsan i det mjuka videluddet, det vet jag inte.

Här är i alla fall ett sälgsandbi i sin vackra grå pälsjacka.

Flugorna av släktet Myopa (vet inte art än, det finns flera som är ganska lika) passar på att få några herdestunder i den mjuka blomstersängen.

Och så lilltrollet, vårtrollet, svävflugan Bombylius major. Ett säkert vårtecken.

Det här biet vet jag inte heller sort och namn på.

Några närbilder på videkattsgästerna.

Våren är här, sommaren nalkas med stormsteg ...

.
... och dessa gör sig redo att surra i luften istället för i vattnet som nu ... så snart har jag dem omkring öronen. Eller värre ändå, under huden (även om det bara är spetsen på deras sugsnabel som befinenr sig där).

De blir ju en plåga för många, både människor och djur. Ändå är det DE som är grunden för fågelsången i min hage!! Och den är RIK.

Så jag GLÄDS åt den växande maten, jag! :-D

(det är väl ingen som har missat att det handlar om myggyngel?)

Så söt så söt!

.
Oooohhhh - jösses! utbrast jag med den där rösten som enbart är reserverad för små bebisar, när jag fick syn på den här pyttelilla kopparormen.

Kopparorm, ormslå, kopparödla, kärt barn har många namn. Det är en ödla, en benlös ödla, så kopparödla är det korrekta namnet.

Varje år ser jag flera stycken här hemma. De är sanslöst vackra med sin lysande kopparglans. Och stora för att vara ödlor, vuxna är de drygt 3 dm. De sägs att de kan bli upp till 50 dm, men så stora har jag aldrig sett.

De kan också bli vädligt gamla! Runt 30 år i det vilda, och över 50 år i fångenskap!

Just nu huserar ett gäng (sex st har jag sett) under en takplåt som ligger och "skräpar" (vilket den givetvis inte gjorde!! Där boar kopparödlor!!) invid stallbacken.

Jag blir lika glad varje gång jag ser dem. Och lika ledsen varje gång jag finner en död och halväten individ. Orolig också, men ödlorna verkar överleva katternas glupska framfart, i alla fall hittills.

Katter är också ljuvliga djur, men jag har inga, och är lite ledsen över alla grannars alla katter - för det finns en STOR mängd katter, och de använder gården och fågelmatningen som sitt revir, allihopa. Sitter på lur invid fågelmatningen, smyger runt och slukar nyss flyggna fågelungar när det är den tiden, tar ekorrar (jodå, de är baddare på att decimera ungarna), och sliter mina kopparödlor i stycken.

Jag önskar ju en lag som kräver mer av kattägare, för hur goa, trevliga och fina de än är, så är de marodörer i naturen!

Kopparödlor ser man inte ofta, om man inte letar, för de ligger dolda under stubbar, stenar, underpressinningar, i högt gräs, osv. Men katterna hittar ...

De är inte särskilt snabba på att fly, ödlorna alltså. På engelska heter de Slow Worm, det säger en del.

Tändsticksfabriken

.
Eller snarare, före fabriken, innan de packas i askar.
Till tändstickor använder man ju träd. Och jag har funnit en plats där de finns naturligt växande! Spännande värre!
Här är de på gång.


Denna tändsticka har kommit lite längre i sin utveckling.



De är ju inte stora, så de behöver växa till sig en del innan de kan skördas.


Och här har vi en hel blivande ask full.

Om man är lite mer vetenskaplligt strikt, så är det en mossa som heter rörsvepemossa, Jungermannia leiantha, och den växer på rutten ved (eller jord).

Vårens troll

.

Vårens allra sötaste troll!

Det är den lilla Stor Svävfluga, Bombylius major. Helt förtjusande, fast den från sidan mest ser ut som ett bombplan.

De oändliga djupen...

.
Varifrån kommer fågelsången?
Borde inte frågan vara enkel att besvara? Från trädens toppar, kan man tycka. Eller från fågelns strupe, eller inifrån ett livsporlande bröst? Eller från själva Livets skapelse? Vad är det vi ser när vi ser, och vad är det vi hör när vi hör?
Allt är speglingar, så vad är verkligt?

Filosofiskt blickar jag inåt, ned i djupen, närmar mig det hisnande magiska märkliga.

Ur solen är vi skapta. Delar av stjärnstoft.

Det är svårt att se genom tiden, svårt att förstå Tidernas sammanhang.

Sinnevärldens föremål är blott skuggor av någonting större, uttryckte Platon på sin tid. Jag instämmer. Och låter Tiden löpa genom Livets labyrint, som den röda tråd som skapade fågelsången.