torsdag 30 april 2009

Tankar i vårsolens glans, II

Ta vara på ögonblicket...






Ja, vad är "nuet" och vad innebär det att leva i det? För mig handlar allt om BALANS, balans mellan det som har varit och det som kommer.








Utan ett förflutet kan vi inte uppleva nuet. Och enligt Allt om Vetenskap (tror jag det var) så är det inte dåtiden vi minns, utan framtiden! Minnet är något vi har för att räkna ut framtiden - allt för att överleva så bra som möjligt. Så "ett perfekt minne" är inte viktigt på ett vis, det är det optimala minnet som är, dvs det som hjälper oss bäst att förutsäga vad som händer nästa ögonblick.

Helt utan framtidstankar och -förhållning klarar vi oss inte heller särkilt bra. Så att leva i nuet innesluter för mig både framtid och dåtid.







Men BALANS återigen. Hur stort "tids-spam" behöver jag använda mig av just nu? Kanske ska jag krympa det till en vecka, en dag, en timme, eller kanske bara till en sekund?



Till exempel om jag har ett stor jobb framför mig. Eller stor oro. Ser jag hela jobbet på en gång, kanska jag bågnar under bördan och inte ens kan börja. Men delar jag upp det i små realistiska bitar, går det helt plötsligt alldeles utmärkt att sätta igång och beta av.



Hur äter man en elefant? I väldigt små tuggor, sägs det, hahaha!




Men vill jag impuls-göra något som jag vet är mycket dumt egentligen, behöver jag öppna tids-spamet för att se vad som är bra respektive dåligt för mig (och människor omkring mig), på sikt. Se konsekvenserna av mitt handlande, inte bara "blunda i nuet".



Ja, det var "då" och "sen".


Nuet då... Ja, hur fångar man ett ögonblick som aldrig står stilla?


Jag vet inget annat än att "släppa taget". I Tiden är vi alla rotlösa... Till sorg och glädje.


Hos tandläkaren är jag glad för det.


När mina lyckligaste ögonblick försvinner in i det förflutna, känner jag sorg... När jag "förlorar något" känner jag sorg.


Men även sorgen tillhör Tiden, och är rotlös! ALLT "kommer och går", känslor och känslostämningar mest av allt. Att ta emot dem, och släppa dem. Ta emot dem igen och släppa dem återigen. Känslorna.


DET är att "leva i nuet" för mig. Låta tiden glida över min öppna utsträckta hand, som "vattrat silke", det är att leva i nuet för mig, ja, mer än så, det är att LEVA för mig!


2 kommentarer:

Mimmi sa...

Fina och tankeväckande tankar :)

amaira sa...

:-D Tack.