Tankar i vårsolens glans, I

Dagen manar till sång. Fråga fåglarna! Fast de har inte tid att svara dig - de SJUNGER. Det gör jag med. Till melodin av "Sjungom studentens lyckliga dag" trillar det fram alla möjliga passande ord - som tur är, för de riktiga orden minns jag inte.

Jag har en underbar vän som heter Terato. Ja, Sara egentligen, men internetnamnet är Terato.

Vi som håller till mycket ute på nätet, på forum och i diskussioner osv, skaffar oss ofta ett internetnamn. Jag heter ju amaira.

Sara heter som sagt Terato. Utom när hon blir generad, då heter hon To-mato. Sa hon en gång. Hahaha.

Sara har också en fotoblog, och hon kan ibland göra så härliga "bildvisningar". Text och bild, som både hör ihop, och visar två parallella berättelser samtidigt. Och jag blir så lycklig!

Det är inspirerande! Och tankeväckande, mig "sätter det fart på" omedelbart. I spamet mellan de två berättelserna, finns så mycket sagt, utan ord.

Där finns också plats för egen fantasi, och för egna berättelser och egna slutsatser och tankar. Är inte det vad som kännetecknar en stor konstnär? Eller författare för den delen.

Hennes senaste heter "Ta vara på ögonblicket" och finns här:
http://terato.bilddagboken.se/p/show.html?id=361372824&directlink=1#0



Sara är musmänniska, liksom jag. Och vi har lärt känna varandra via SVEMUS, svenska musklubben, och vi trivs utmärkt ihop.

Tankar i vårsolens glans, II

Ta vara på ögonblicket...

Ja, vad är "nuet" och vad innebär det att leva i det? För mig handlar allt om BALANS, balans mellan det som har varit och det som kommer.

Utan ett förflutet kan vi inte uppleva nuet. Och enligt Allt om Vetenskap (tror jag det var) så är det inte dåtiden vi minns, utan framtiden! Minnet är något vi har för att räkna ut framtiden - allt för att överleva så bra som möjligt. Så "ett perfekt minne" är inte viktigt på ett vis, det är det optimala minnet som är, dvs det som hjälper oss bäst att förutsäga vad som händer nästa ögonblick.

Helt utan framtidstankar och -förhållning klarar vi oss inte heller särkilt bra. Så att leva i nuet innesluter för mig både framtid och dåtid.

Men BALANS återigen. Hur stort "tids-spam" behöver jag använda mig av just nu? Kanske ska jag krympa det till en vecka, en dag, en timme, eller kanske bara till en sekund?



Till exempel om jag har ett stor jobb framför mig. Eller stor oro. Ser jag hela jobbet på en gång, kanska jag bågnar under bördan och inte ens kan börja. Men delar jag upp det i små realistiska bitar, går det helt plötsligt alldeles utmärkt att sätta igång och beta av.



Hur äter man en elefant? I väldigt små tuggor, sägs det, hahaha!

Men vill jag impuls-göra något som jag vet är mycket dumt egentligen, behöver jag öppna tids-spamet för att se vad som är bra respektive dåligt för mig (och människor omkring mig), på sikt. Se konsekvenserna av mitt handlande, inte bara "blunda i nuet".

Ja, det var "då" och "sen".

Nuet då... Ja, hur fångar man ett ögonblick som aldrig står stilla?

Jag vet inget annat än att "släppa taget". I Tiden är vi alla rotlösa... Till sorg och glädje.

Hos tandläkaren är jag glad för det.

När mina lyckligaste ögonblick försvinner in i det förflutna, känner jag sorg... När jag "förlorar något" känner jag sorg.

Men även sorgen tillhör Tiden, och är rotlös! ALLT "kommer och går", känslor och känslostämningar mest av allt. Att ta emot dem, och släppa dem. Ta emot dem igen och släppa dem återigen. Känslorna.

DET är att "leva i nuet" för mig. Låta tiden glida över min öppna utsträckta hand, som "vattrat silke", det är att leva i nuet för mig, ja, mer än så, det är att LEVA för mig!

Tankar i vårsolens glans III

I den härliga guldflugans glans, hurraaaa!!! *sjunger fortfarande*

Tankar i vårsolens glans, IV

Är det gott, eller ...
?



Haha, skämtar du!?? Fråga mina vänner hästarna! Det är årets primör! Det läckraste av det läckra! :-D



Å andra sidan, man ska inte gå efter vad andra tycker, utan bilda sig sin egen uppfattning. Annars kan det gå illa. Eller som någon lär ha klottrat på någon vägg någonstans:
"Ät skit! En million flugor kan inte ha fel..."



Vi har alla vår egen innebörd i begreppet "vårprimör"...

Men om man nu inte är häst, utan av det mindre slaget, så är det lönnens och krusbärsbuskarnas blommor som står högst på menyn den här årstiden. Alltså, förutom en och annan hög som hästarna lämnar efter sig ...

Även flugor delar ofta vår egen smak, faktiskt. Svalörten med sina smörglänsande blommor har också ofta gäster. Och så lönnens blommor!

De nektardrypande, honungsdoftande. Jag älskar när lönnarna blommar!! Doften! Det konstanta surrandet från träden, där framför allt humlor och bin tar för sig.

Även andra småkryp tar för sig. Här en stackmyra som letar sig fram till den allra godaste blomman. Det finns ju lite att välja bland, i detta överflöd.

Åhh, aaahhh - *slurpa, slörpa, slurpa*

Är man väldigt liten, kan man även gömma sig inne i ett ännu inte fullt utslaget skafferi.

Och så är det krusbärsbuskarna! Där är det liv vill jag lova! Jäktade humledrottningar samlar energi och föda, hela monarkin står och faller med dem, det är fortfarande en känslig tid för dem.

Vintern har varit mild, och antalet överlevande humledrottningar tycker jag är ovanligt stort. Det riktigt stora och lite klumpiga jordhumledrottningarna har patrullerat av hela hagen och hela trädgården, efter lämplig boplats. Ofta uppåt en fem sex stycken samtidigt!

I krusbärsbusken dominerar ängshumlan, den lite mindre drottningen med gul krage och röd bak. Också de uppåt en fem, sex stycken samtidigt. Även hushumlan, hon med rödbrun mellankropp och vit bak, ser jag där.

På fotot nedanför är det en hushumla som flyger mellan krusbärens blommor.

Och så "husdjuren", grannens honungsbin:

Tankar i vårsolens glans, V

Var det gott, eller ...
?

Skalet av en uppäten spindel fladdrar i vinden. Jag funderar på vad som har hänt. Och möjliga konsekvenser på ett större och vidare plan...

Det var nog en spindeldam som åt upp sin friare, efter att han fullgjort sina plikter. Spindeldamer kan göra så.

Tänk om vi människor skulle börja göra så? Kanske skulle det "rädda världen"?
Först och främst, slut på all svält.
Sedan tar det nog slut även på krig, på våldtäkter och övergrepp...

Det skulle nog bli en riktigt fredlig värd att leva i !! Elller hur!?

Hallå! Hallååå ... ???

Hallå alla män, vart tog ni vägen??

... gillade ni inte min idé ... :-(

Vårtecken - gräsklippare

Nu växer och grönskar det.
Inne i trädgården, den inhägnade delen som inte Romeo och Julia (med familj) får komma in i, växer gräset tjockt.
Dags att släppa in gräsklipparna!!
.
Romeo och Julia, ja det är ju mitt vackra rådjurspar, bocken och geten, och så deras årsungar. Eftersom jag inte vill ha en hjärtattack i så här unga år, har jag sedan drygt tio år inhägnat en del av min trädgård, där jag får odla vad jag vill utan marodörers inverkan. Och så kan jag njuta av både vackra rådjur och vackra rosor, buskar och blommor.
.
I höstas (liksom det blir varje höst av någon anledning) växte trädgården vilt. Gräset klipptes inte och nu är fjolårs-växtligheten tjock, och det nya gräset spirar mitt i alltsammans. Dags att ta fram gräsklipparen - puh...

Klippa gräs ingår inte i mina nöjen. Men man har ju vänner!!
"Hallå mina vänner! Hallå mina fina gräsklippare, kom och hjälp mig!"



Gräsklipparna är lössläppta i trädgården. (vidvinkelfoto, gör att trädgården ser större ut än den är. Fotat för fyra dagar sedan, nu grönskar det ännu mera!)


Och dom kommer, lyckan är ömsesidig medan de fint klipper bort färskt gräs och fjolårsgräs, även på de mest svåråtkomliga platser intill träd,staket och rabatter, samtidigt som de försiktigt sparar plantor och blommor. Fast maskrosorna stryker med. Vem sörjer?

Livia, "min" vackra guldhäst. Wilma, den stora svartvita skäcken. Och så Felix, den duktiga new forestponnyn.

Framför allt Livia fullständigt älskar mig efter dessa utsläpp. Så fort hon ser mig, gnäggar hon högt och kommer rusande. Väl ute, kommer hon ofta fram till mig och ställer sig "tätt intill" ett tag innan hon fortsätter äta. Kanske är lyckan extra stor för att hon bott på ridskola något år - kontrasten är ju slående.

De andra två gillar mig också förstås, men de gillar mer att jag släpper ut dem, än mig personligen.

Hur som helst så är de alla tre härliga hästar som jag är mycket glad över att få ha i min hage.

Tjusigaste damen! (spindelvarning)

Hon ser ut som en riktigt tjusig dam, tycker jag, med riktiga rådjursögon, härliga "ögonfransar", lite hipp frisyr, och de nedersta ögonen, de där två stora gröna, som ser ut som lyktor på en bil, det får vara "örhängen" :-D

Fast, nu är det så att hon inte är en hon utan en han. En liten hoppspindel av arten Aellurilus v-insignitus. Honan ser annorlunda ut, och saknar det här v:et i pannan. Han är inte större än ungefär 5 mm, men en baddare på att hoppa.
Ser bra gör de också de här små krabaterna, vilket kanske inte är så underligt med de där stora lyktorna till ögon, som faktiskt kan "fixera" till och med mig med blicken.

Nästa bild tror jag däremot tillhör en dam. Även hon en hoppspindel, Heliophanus flavipes, någon millimeter mindre än den ovan.

Hon ser faktiskt precis ut som vår gamla kalkonhöna Agnes-Cecilia! R.I.P. (Rest In Peace). Fast Agnes var förstås mycket större, och hade inte de här extra lykorna "mellan ögonen".

Jag ska ha något foto någonstans på Agnes, taget framifrån, där likheten är slående.

Mistlarna blommar

När mistlarna blommar, bjuds det frikostligt på nektar och pollen, och många är det som gärna tar för sig av annars sällsynt mat denna årstid.



Hanblommorna har breda käftar som spottar ut pollen när de ler stort mot hela världen.



Alla möjliga smådjur tar för sig här. Hoppsan, en fisk också? Här är något som inte stämmer ...

Honblommorna är mycket mindre, och ser ut som små gyllene kungakronor. Eller drottningkronor kanske, de är ju damer!

Det blivande mistelbäret syns som ett litet grönt huvud under kungakronan.

Hoppsan - igen - är det inte en liten jordloppa som befinner sig på denna svindlande höjd? Den här lilla svarta skalbaggen , som blänker så fint blå-grön-turkos när solen skiner på den, återfinns som ett litet vandrande smycke inne bland mistlarnas virrvarr.

Tittar på den här bilden, och börjar nynna på sången:

"I´m at the top of the wo-o-rld looking, do-o-wn on cre-a-tion,

and the only explanation I can fi-i-i-nd,

is the love that I found

ever since you´ve been around

your love´s put me at the top of the world."

Det är ju kärlekstid, är det inte ;-) Naturen älskar.

Hahaha, skrattar herr Mistelblomma frikostligt.

Humlan och krokusen

Efter en lång vinter i sömn, behövs det några rejäla måltider för att fylla på styrkedepåerna. Här ska snart börja letas lämplig plats att starta en ny monarki.

Tänk att finna ett gammalt mus- eller sorkbo, det skulle passa en humledrottning av jordhumlesläktet ypperligt. Men det är en senare fråga. Nu är det mat som gäller, för överlevnad och kraft. En hektisk tid väntar.

Häststudie

Livia kommer, kameran går, bilderna får tala för sig själva. :-D

Nässelfjärilen

Sälg är jag verkligt rädd om! Och planterar gärna flera där jag kan, både de vackra förädlade, och de vackra vilda.
OJ vad det surrar, fladdrar och flyger i sälgträden nu. En livsviktig näringskälla i vårens svåra "flaskhals" när det gäller mat och överlevnad.




Sälg, mistel, krokus, det är mina tre tidiga blommor som föder mängder med småkryp som senare ska hjälpa till i min trädgård, med pollinering och med att hålla den sund, frisk och stark.
Även snödroppe gillas.



Inte bara nytta, utan också nöje och skönhet. Balsam för själen.

Fåglarna sjunger i högan sky, ringduvan hoar stämningsfullt. Även i mitt bröst bubblar livsandarna och tränger sig emellanåt ut i sång och toner.

Orkide, eller vad?

Den ser ut som en märklig orkide, visst gör den? I alla fall på det här fotot.

Vad det är för blomma? Lugn, jag kommer till det :-D
Den är inte så stor som det kanske ser ut på bilden, och det är en hanblomma. Det finns honblommor också. Honblommorna ser ut som små kyssvänliga munnar.

De är "tillvardags" fulla av nektar och pollen, och här där de växer är de en av de tidigaste pollenväxterna som glädjer bin och många andra insekter. Det hörs ett konstant surr uppifrån träden.
Okej, nu säger jag det: Det är en mistelblomma.