Visst måste man bara älska!

.
Visst måste man!? Älska henne alltså. Hon är ju så vansinnigt gullig!

(återigen bilder som bör ses i stort format: klicka på dem!)

Poserande på rosen Westerland utgör hon dessutom en alldeles utsökt tavla.

Ursäkta att jag ...

... tjatar med bilder ...

... men jag är så vansinnigt ...

... förtjust i henne.

Denna getingdam, med endast en liten prick mitt på nosskölden, heter skogsgeting, Dolichovespula sylvestris.

Den oförvitlige kavaljeren

.
Vad gör han?



Jo, uppvaktar sitt hjärtas dam!

Vem som har vunnit hans hjärta, är det inget tvivel om. Hela världen ska få veta! Inget kan rubba honom, inget kan distrahera eller skrämma honom.


Oförvitligt och beundransvärt ståndaktigt hovrar han en knapp decimeter ovanför henne, hela tiden så hans ivriga uppvaktning märks, aldrig så han rör henne.

Vad damen i fråga tycker om honom, det vet jag inte. Hon säger inget, och låtsas som om han inte existerar - men som kvinna förstår jag nog att hon är djupt medveten om sin beundrare, kanske till och med lite stolt...

Hon flyger från blomma till blomma, äter behagfullt av den söta nektarn, och njuter nog också i hemlighet av hans surrande sång kan jag tro.

I samma ögonblick hon lämnar sin blomma för att flyga till nästa, gör han likadant, som om de vore exakt synkroniserade. Men aldrig att han skulle röra henne, utan att ha fått hennes ja.

Hans kärlek verkar nästan platonisk. Men jag tror nog att han får sin hjärtas dam till slut i alla fall!

Tänk att till och med en fluga kan vara en gentleman! Flugan i fråga är en slamblomfluga, exakt art törs jag inte säga, de är flera arter som är väldigt lika.

Naturens konstverk ...

.

Vacker tavla skapat av en spindel i oreganon.

(eller rester på matbordet efter fjärilsmåltider )

... och mitt konstverk.

.
Sommarvärmen fortsätter.


När jag gick i småskolan hade vi morgonsamling, Ofta fick vi sjunga psalmen "Din klara sol går åter opp..."

Lite kvällslek med en gammal teckning och datorn.

Besök

.
Idag har jag haft fint besök i trädgården. Först ut var denna tjusiga dam. Hon ser ganska fånig ut på fotot, som en riktig tönt, haha. Fotografens fel. Hon är faktiskt en skönhet!

(glöm inte att bilderna ses i stort format om man klickar på dem!)

En långhorning, som de här skalbaggarna heter som har de här långa antennerna.

Myskbocken, liksom så många andra vackra skalbaggar, behöver gamla (ibland till och med döda) träd, något som är bristvara i vår numera välstädade natur. Myskbockens larver lever i gamla sälgar och videarter. Träden ska helst vara "skadade" dessutom. När gamla och döda träd försvinner bort ur landskapet, försvinner också dessa skönheter.

Sedan fann jag något extra roligt bland oreganon inne i trädgården, där den smorde kråset. Det är första gången jag ser denna fjäril här - HURRA, en ny fjärilsart. Rödlistad dessutom.

Mindre tåtelsmygare och ängssmygare har jag gott om här. Men denna, en silversmygare, har jag aldrig sett förut! Glädjefullt!!

Mindre glädjefullt är förstås att den hör till de fjärilar (vilket är merparten) som minskar i landet.

Den vitfläckiga guldvingen flyger också i trädgården och kalasar på oreganons nektar.

Det här är en hona, hon är inte så lysande röd som hanen.

Det finns så mycket fjärilar nu. Både många arter och många exemplar. Jag kan inte räkna dem alla, det bara "fladdrar". Sedan, när de sätter sig ner, så blir de "osynliga", hur ska man kunna räkna då?

En ganska nykläckt vinbärsfuks visar upp sina lysande vingar.

Sitter i körsbärsträdet och kikar ner på mig.

Där sitter förresten en fluga också, och även den kollar vad jag gör.

Nere på backen blommar åkervindan. Detta "ogräs" som hör till de vackraste blommor jag vet. Det tycker nog blomflugorna också, i alla fall finner jag dem ofta där.

Malvan dansar i vinden

.
Malvan dansar i vinden...


... blir uppbjuden av vacker humla...



... som omedelbart börjar leta under kjolen...

... för det är ju det där med ...

... blommor och bin.

Bland älvor och troll...

.
... i alla fall bland glittrande älvavingar, trollsländor, och andra luftens akrobater.


.

Luftens akrobater på jakt.

.

I lufthavets undre skikt manövrerar trollsländorna. Mest brun mosaiktrollslända i min hage, men också andra, inklusive ängstrollsländor.

.

I lufthavets övre skikt manövrerar tornseglarna. Med dörren öppen - och mina ögon öppna för grannens smygande katt (som vill äta upp mina små husdjur på övre våningen) - manövrerade sig en tornseglare alldeles fel. Den bredde sina vida smala vingar över blomkrukorna i fönstret och undrade vad som blivit fel. Sååå vacker, jag tog den försiktigt och bar ut och kastade upp i luften - och uppåt det bar igen!

.

.

Glänsande älvavinge som reflekterar varje solstråle i sitt glittrande vingmembran. Kroppen är av renaste guld.

.

.

En ängstrollslända vilar en stund i solen i hagen bland blommande johannesörten.

.

.
En annan ängstrollslända slog sig oblygt ner på skaftet av min gamla kratta invid verandan.

.

.

Jag tittar i min bok "Sveriges Trollsländor", hur svårt ska det vara!?

.

Ängstrollsändor bör det vara. Men alltid är det någon liten detalj som inte stämmer så fort jag funnit något som kan stämma. Så ... de fortsätter ännu ett tag att vara "namnlösa" ...