Fågelbordsfåglar

.
Det blåser, och luften har börjat fyllas av virvlande snöflingor. Vid matbordet är det full aktivitet, som i stort sett jämt. Såhär kan det se ut, fotat alldeles nyss genom fönstret.

Gråsiskor och några steglitser mest, på det här fotot. Ett par bergfinkshonor skymtar längst bak. Sådär mellan 40 och 50 fåglar (räkna själva ;-) och då är ändå varken gulsparvarna eller grönfinkarna med i just det här gänget.

Snösparven

.
Så oerhört vacker!! Inte var den särskilt rädd heller. Snösparven som var på besök.
(Foto på snösparven: Bengt Legnell)



Nej, inte på min tomt, men på cykelavstånd ett par kilometer bort.


Fågelskådarvännen ringde och frågade om jag skulle med och titta på den. Så då passade jag på att ta en cykeltur samtidigt i det fina vintervädret.


Fågelskådare är ett lustigt släkte, de kommer från när och fjärran när det vankas en sällsynt fågel. Då är man aldrig ensam, det blir alltid riktigt riktigt trevligt runt ovanliga långväga besökare! (Alltså, jag menar fågeln som långväga och ovanlig ;-)


På plats fanns Bengt med kamera. "Ååh, får jag!" Sa jag, som vill ha en bild av den verkligt sköne. Och det fick jag. Så det är Bengt som tagit fotona. Min kamera klarar inte pippifåglar.

Fåglarna

.
Jag har fågelskådarvänner. Och fåglar förstås. Och så bor jag ju på en gammal kulturgård, med marker som gynnar mångfald, inte bara i fråga om småkryp.

Jag följer ibland med min fågelskådarvän ut och kikar på fåglar. Det är kul och jag lär mig mycket, men jag räknar inte. Jag rapporterar inte till Svalan som skådarna gör, jag är inte alls någon tvättäkta fågelskådare.




Men matar fåglarna varje vinter, det gör jag. Och gästerna är många.

Så tänkte jag, att jag ska räkna fågelarterna jag har på tomten, när det nya året kommer.

Det bara rasslade till. Tjugosju arter har jag, enbart på vår tomt, hittills i år. Det är ganska mycket det. Himla roligt.

.

Tyvärr funkar inte min kamera att fota fåglar med. Och det är dessutom för mörkt för den, även dagtid. Så jag har inga bilder.

.

Vid fågelmatningen utanför mitt datarumsfönster, huserar dagligen (sedan långt in i december) ett gäng steglitser, ett gäng bergfinkar, ett gäng gulfinkar, ett gäng gråsiskor. De är mellan 10 och 20 stycken i "gängen", så det är flockar jag har. De är såååååå vackra!! Bergfinkarna! Steglitserna är mina älsklingar - de finns här sommartid också. Gråsiskorna där de äldre hanarna är fullt utfärgade i rostrött på panna och bröst.

.

Sedan är det ju "de vanliga" förstås. Talgoxarna och dom dära fågelbordsfåglarna. Några större hackspettar häslar ofta på, domherrarna ibland, söta nötskrikorna nere från skogen. Duvhöken flög över härom dagen, sparvhöken har jag inte sett än, men det finns det vet jag ju.

.

Ett gäng på ca 15 mindre korsnäbb bland grankottarna uppe i grantopparna i skogen. Sidensvansarna svassar förbi i drygt ett hundratal, ibland är de uppdelade i mindre flockar.

Björktrastar, rödvingetrastar, och en och annan dubbeltrast kalasar på mistelbär som det finns mängder av, rönnbär, äpplen. Rönnbären har tagit slut nu, fast det var så mycket, på så många träd.

Eftersom jag inte har några foton på fåglarna, blir det en liten kavalkad från häromdagen, den 12 januari för att vara exakt. Vintern har ju varit - och är fortfarande - heeelt underbar!!!

Mina löss...

.
Det är ont om insekter den här årstiden. Dessutom är min kamera inte vän av mörker. Så kameran vilar, och jag kikar mest på de större flygfäna vid min fågelmatning.

Men några småkryp har jag ändå. Lössen på en av mina pelargoner. Jag "klämmer", och dom förökar sig, så det verkar finnas ett stablit gäng kvar. Att jag klappar dom verkar inte hindra populationen från att överleva. Och jag är inte så mordisk av mig. (Än ... när våren kommer och det är "dags", då blir jag nog lite hårdhäntare.)



Dom är ju ganska söta i alla fall.

För någon dag sedan fanns här också en guldögonslända, som vaknat upp ur sin vintersömn. Men nu är den borta igen. Antingen har den fallit i dvala igen i något hörn, eller så kalasar den som bäst på mina smålusar, man vet aldrig.

Hur som helst, helt insektsfritt har jag inte, tack och lov. Fast jag saknar alla dessa småkryp som nu sover och vilar, eller väntar som ägg eller larv, på bättre tider.