Några vinterbilder - på mitt vis

.
En vinterbild.


Gullvivan står kvar sen i våras. Fast det har förstås hänt lite under tiden. Den har blommat, pollinerats, blommat klart, satt frön, mognat sina frön, och tappat ut dem ur sina urnor till frökapslar, och så står de kvar i snön som vackra vinterståndare intill asparnas stammar.


Det här fotades för några dagar sedan, när det blåste så mycket. Ett gammalt asplöv är här på drift.

Och aspstammarna står gröna...

... så gröna...

Asp är mitt älsklingsträd. Av många olika orsaker hör de till älsklingsträden. Dess gröna färger på stammarna är en orsak (av tusen). Det vackra gamla skillingtrycket är en annan orsak (en av tusen). Sjunger::

Kling, klang, klockan slår

ut och plocka mossa

Dagen lång, och magen svång

och lite mat i påsen.

.

Aspen bad mig darra, darra

linden bad mig vila

Björken lova mig en kvast

när kvällen skulle bliva.

.

Stjärna, skällko min

vilse ut i fjällen

Om jag ej kan finna dej

så får jag ris till kvällen

.

Aspen bad mig leta, leta

linden bad mig vila

Björken lova mig en kvast

när kvällen skulle bliva

.

Och ute vräker det ner snö i stora flingor just nu, och gör världen så vacker.

Mitt på blanka da´n...

.
... är det livlig aktivitet vid fågelbordet.
Min kamera borde egentligen få gå i ide de mörkaste månaderna, den klarar inte de dunkla dagarnas mörker, även fast jag tycker det är ljust värre, mitt på blanka dan som det är, och med all den vita snön som lyser upp. Man blir ju nästan bländad... ;-)


Fåglarna är nervösa, flyger upp vid minsta ... ja, vaddå? Jag märker ingenting. Men den hungriga sparvhöken med familj, har säkerligen gjort sina räder bland flockarna av mumsiga fjädersmyckade stekar. VEm skulle inte bli nervös av att betraktas som läckerbit, på det viset...


Ett gäng steglitsor förärar mig besök idag. Sex stycken verkar de vara, dessa exotiskt vackra fåglar. Några bergfinkar lyser också upp med vackra färger. Grönfinkarna finns i stor flock som vanligt. Pilfinkarna är med förstås, de bor ju under huspanelen året runt, där de också föder upp sina ungar. Gulsparvarna är också i flock.
Talgoxarna och blåmesarna och nötväckefamiljen och ett par entitor hör till fågelbordens eviga inventarier.
Koltrasten kom på besök och kollade läget, men är annars nöjd med äppelträdens dignande frukter, liksom de svirrande vackra sidensvansarna är. Rönnbären och alla mistelbär uppskattas också.

Himlen är jämngrå och flingor dalar genom luften, fortfarande. Det är mycket snö nu, och flera minusgrader. Vinter, tänka sig!

I gryningstimmen...

.
... vilket den här årstiden är mitt på blanka förmiddagen ...

... kommer rådjuren och hjälper till att sopa bort snön från fågelbordet. Jag tackar, jag tackar.

Det här fågelbordet är lätt att göra rent. En gallerbur - eller är det en korg från någon gammal frysbox? - släpper in småfåglarna och håller skatorna utanför. Skatorna får i alla fall, bara inte av mina dyraste solrosfrön.

Rådjuren bryr sig inte om petitesser. Puffa undan gallret så får man bort snön överallt. Jag tackar jag! :-D

Fast ... nu måste jag nog gå ut i alla fall... Ett gäng gulsparvar väntar på sin morgonhavre. En vacker bergfink (en enda? varför det?), grönfinkar, talgoxar, blåmesar, och ett par nötväckor väntar också på frukost. Skatorna håller vaksamt vakt en bit ifrån. Och över allihopa vakar en finsk kråka.

Varför finsk? Jo, våra egna kråkor flyttar söderut om vintern, ända ner till Skåne fick jag höra från en ornitologvän. Och hit kommer kråkorna från Finland och övervintrar.

Natten går tunga fjät

.
Gullig lucia sjunger för mig.

Dagens Ros

.
Alltid när höstens första verkliga frostnatt skapar rimfrosttäcken över hela världen, tar jag min obligatoriska tur in i trädgården för att njuta av årets sista rosor.
Att naturen är extra skön när den är täckt av rimfrost, som dessutom ibland blir självlysande när solen når fram, det vet väl alla.
Ändå är det samma överraskning varje gång jag ställs inför denna fullständigt eteriska syn.


Röda Prins Carl-Philip får mig att fullständigt tappa andan, där han luftigt dansar med Fru Vinters förtjusande prinsessor täckta av ljuvliga glaskristaller.

Den "namnlösa gula" är lika vacker hon. Det är bal inne bland buskarna! Trädgårdens sista dans. Rosor av alla de slag ingår, röda, gula, rosa. Vilken livskraft!! Fast utspridda lite här och var.

Årets första riktiga frostnatt, den första december. Före dess har det mest sett ut såhär under hela november: