Mera charm

.
Nu nalkas hösten med stora steg. Jag älskar hösten, älskar luften, höststormarna, den höga klara luften, dofterna. Älskar höstens charm. Älskar brytningspunkten mellan sommarens ljuvhet och höstens kraftfullhet.

Jag njuter i långa friska andetag.



De blommor som hänger med, gör det med extra skönhet, med en sista explosion av färg och livsvilja.
En liten stinknäva lyses upp av solen, där den växer i skuggornas spel, och skapar en ljusdans med livet som insats.


Ängsvädden slår ut först när hösten nalkas, till stor glädje för humlor och bin och andra insekter som behöver mat även denna årstid. Den vackra pendelblomflugan till exempel, med sin randiga väst.

Solrosorna agerar egna höstsolar.

Och de remonterande rosorna är aldrig så sköna som i sitt höstflor!

De rosor som sprider väldoft omkring sig - som Madame Boll här som fyller luften flera meter omkring sig - har också gömmor av honung (nåja, nekar och pollen) till sina gäster. Ni ser väl biet som är på inflygning.

En ensam liten kornvallmo har fått besök av en ensam liten vinbergssnäckbebis.

Hallå där nere, vad gör du?

Och se här, ett par charmiga varelser. De har i alla fall fallit för varandras charm, dessa två rovflugor som tänker på framtiden.

Visst är hon charmig!! Denna korsspindelhona. Hon påminner om en vän jag har, som ofta har just en sådan där stor keps på huvudet. Men min vän har inte en sådan där förvånad uppsyn i ansiktet... haha.

Guldflugor är alltid charmiga i mina ögon. Jag har ju ögon känsliga för grönt.

Något charmigare än att snubbla över ett gäng urläckra sillkremlor, det får man leta länge efter!

En av de få kremlor med röd fot som är ätbar (och den läckraste svamp jag vet).