Svamputställning

.
Dignande bord fulla med svamp. Fyrahundra arter för att vara exakt. Inte illa, på denna Mälaröarnas Naturskyddsförenings egen jubileumssvamputställning!

För vilket år i rad vet jag inte, jag var inte med från början. Men Mälaröarns Natursdkyddsförening fyller 35 år detta år då Sveriges Naturförening firar 100-års-jubileum. Bosse Nylén är vår drivande, kunnige eldsjäl som var med från början (dock inte den som var för hundra år sedan !! ;-) . Bosse är ju också mykolog, och 400 arter fixar han lätt att bestämma, även när de riktigt ovanliga dyker upp.
Det är en ära att få vara med!!!

Här kikar en ung Astrid Lindgren över axeln på Bosse när han kikar i en besökares svampkorg.

Bosses stora glädjesvamp var denna, som han såg för första gången i sitt liv.

Denna däremot - som vi försökte stänga in i en plastpåse, men vars doft ändå smet ut genom några osynliga små porer - försökte vi förpassa till ett eget bord. Den vedervärdigt stinkande Stinksvampen, eller Liksvampen, med det latinska namnet Phallus impudicus, som kan översättas med "oblyg manslem", vilket roar mig ofantligt ...

Bosse var lycklig över flera mycket ovanliga fynd som dök upp, och som han även funnit själv ute i skogarna.

Jag är lycklig över att lära mig mer om de vanligaste, jag. Man får börja där man står. Och ta några i taget att utöka med. Det är lätt att bli "snurrig-i-huvudet" när de alla presenteras på en gång sida vid sida.

Kremlorna fascinerar mig, med sin mångfald och sina ofta vackra färger.

Blodriskorna klarar jag (nästan) att skilja åt. De är ju inte fler än fyra stycken.

Spindelskivlingarna är också ett fascinerande släkte, lätt att känna igen som släkte.

Mitt svampintresse är ju mer botaniskt än kulinariskt. Visst äter jag gärna svamp, men att plocka, bära hem, rensa, laga till - nä, så mat-intresserad är jag inte.

De många små svamparna är också vackra, jag gillar ju Den Lilla Världen. Fast Sidentrådskivlingen är ju stor i jämförelse med de riktigt små.

Sist en detalj från den vackra svaveltickan.