Det är den årstiden igen. Naturen sjuder av aktivitet och nyskapande. Och vi människor kan inte undgå att emellanåt ramla över "övergivna djurungar" som vi tar till våra hjärtan.
Ibland, sällsynt, är de verkligen övergivna, men flertalet gånger är de inte det. Det är bara vi som saknar kunskapen. Rådjurskid och harungar är två sådana djurungar som vi ibland springer på där de ligger alldeles "ensamma och övergivna" och trycker.
.
Då kan vi några sekunder njuta av ögonblicket och äran att få träffa på dem, innan vi försiktigt drar oss tillbaka igen. Det finns en mamma! Och hon ser dig troligtvis, fast du inte ser henne.
.
Harungar och rådjurskid är de djurungar som människor oftast släpar med sig hem, med den goda intentionen att "rädda dem". Även vissa fågelungar råkar ut för detta.
.
Att få en nyfödd djurunge att överleva, är ingen lätt historia. Att ge en sådan konstgjort uppfödd djurunge en bra start i livet är i stort sett omöjligt för en amatör.
Utan kunskap är risken överhängande att sakta och plågsamt ta livet av den lille.
.
Så jag rekommenderar faktiskt att låta ungen vara. Troligtvis finns en mamma i närheten. Och gör det inte det, så kommer ungen åtminstone till nytta i livets kretsgång. Och det går fortare. Den kanske blir mat till någon annans ungar, som också behöver få leva.
.
.
En timsgammal harunge är utseendemässigt som en två veckors gammal kaninunge.
Att två djur, som hare och kanin, som man ibland knappt kan se skillnad på, har så totalt olika livsvillkor, är det inte alltid alla som vet.
.
.En kaninmamma gräver gångar i jorden, där hon reder sig ett mjukt bo med päls från sin egen mage. Där föder hon ett gäng små hjälplösa bebisar som är både blinda och nakna.
En harmamma ploppar ut sina ungar på lite olika platser. Ungarna är fullt utvecklade med ögon och päls och förmåga att skutta. Men de ligger och trycker där mamman lämnat dem, oftast i skydd av någon buske eller högt gräs.
En harmamma ploppar ut sina ungar på lite olika platser. Ungarna är fullt utvecklade med ögon och päls och förmåga att skutta. Men de ligger och trycker där mamman lämnat dem, oftast i skydd av någon buske eller högt gräs.
.
.
Harpalten är, trots sitt utvecklade yttre, helt beroende av mamman och hennes "bröstmjölk" för att överleva.
Ju äldre en djurunge är, desto större chans har man att få den att överleva om man tar hand om den. Ju yngre den är, desto större är risken att sakta ha ihjäl den. Djurungar visar inte när de lider eller har plågor.
.
Rådjurskid får man inte ens ta hand om. Tama råbockar som blir könsmogna, kan nämligen vara livsfarliga för människor.
.
Vad gäller fåglar och fågelungar, saknar jag kunskap om att säga något. Men vissa måsfåglar till exempel, pluppar också ut sin ungar på de mest konstiga ställen, i brist på klippavvsatser till exempel. De tar hand om ungarna precis där de är!
.
Och nyligen flygga fågelungar kan man ibland finna på marken, för det kan ta någon dag innan de finner sina vingar. Även där finns föräldrarna i bakgrunden.
.
