Sedan tog jag ett steg "ut" för att se - och syntes då också förstås. Men jag stod blick tyst och stilla medan jag lät kameran ta foton.
Romeo såg mig komma fram, men förstod inte riktigt vad det var. Eller vad jag var. Det (jag) var ju bara en rörelse som inte upprepade sig. Ganska nära inpå, men vinden låg emot så han fick ingen ledtråd. Var det något att bry sig om, eller kanske bara grannens katt? (inte vet jag hur han tänker)
Men tänker gör han! Och undrar gör han.
Julia har inte upptäckt något, men Romeo undrar mer och mer.
Efter detta foto ger han sig, och springer därifrån. Jag var nog inte grannens katt i alla fall, även om han inte var riktigt på det klara med vad jag var...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar