Just nu letar han och hans Julia äpplen under äppelträden, 50 m härifrån. Och när jag tittar ut, kommer ännu en ung dam förbi mitt fönster just nu.
Det var mängder med äpplen kvar på äppelträden i höstas. Till stor glädje för främst sidensvansarna, som funnits i flock på ett hundratal - till förtret för den bofasta björktrasten som räknat med att innehållet i skafferiet skulle räcka hela vintern.
Älgen var på besök några gånger, och rådjuren har förstås kalasat på äpplen hela vintern.
Rådjuren plockar också i sig havrekorn som jag strör ut till gulsparvarna. Gulsparvar och domherrar har jag gott om, till stor glädje. Grönfinkar inte så många som brukligt. Sedan är det mest "de vanliga" som äter solrosfröna i matbordet.
Älgen stötte jag förrresten ihop med igår, i skogen nere i hagen. En stor älgko och en av hennes årskalvar vände tvärt och skred iväg åt motsatt håll när vi plötsligt "kolliderade" på 20 meters avstånd. Möten med älgarna är alltid mäktiga möten.
Men nu är både äpplen och mistelbär slut, helt länsat skafferi! Det finns knappast något kvar på marken för rådjuren heller.
De stora gamla lönnarna intill mitt hus, har blivit nedsågade i vinter. Hotet att de skulle rasa på huset i stormvindar, började bli överhängande, så tyvärr, jag var utan val. De var också fulla med mistlar (som gav vindfång när stormarna kom, förutom att träden började murkna). Rådjuren äter både mistlar och lönnens knoppar, och det finns fortfarande lite kvar att mumsa på.
Här är Romeo med sin Julia :-)
Romeo har ett par ståtliga basthorn! Imponerande. När de där börjar klia, gäller det att skydda alla ungträd som jag är rädd om!
Råbockarnas fejande dödar många små träd, basten försvinner på både horn och träd. De unga saftiga träd som befinnes lämpliga för ändamålet, blir helt ringbarkade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar