Tutankhamuns återkomst

.

Visst känner ni Tutankhamun. Mumien med guldmasken. Farao för 3000 år sedan.

Han återfanns på min stallbacke för ett par veckor sedan. Men jag ska berätta historien från början. Eller nästan från början. Jag hoppar över ägget och den väldigt unga faraonen.
Först som vuxen larv dyker han upp i berättelsen.



Som de flesta vuxna nässelfjärilslarver, gick han en dag och hängde sig. Dom gör så - och det är helt i sin ordning. Efter ett tag tappar de till och med huvudet, och det är helt i sin ordning det också.



Aldrig mera ska de tugga i sig något, deras tillväxtperiod är förbi. Larvstadiets käkar behövs aldrig mera, inga fler saftiga nässlor ska de tugga i sig. Lite ljuv flytande nektar som flygbränsle, är allt de behöver framöver. När de väl förvandlats, inuti sin egen mumie.



Nu tog jag in puppan, med hela nässelstjälken förstås, som den spänt fast sig på. Och sakta började den ändra färg, och blev till en mumie av renaste guld. En inkarnation av Tutankhamun!


På min vägg glänste han som ett 24 karat guldsmycke!

En dag var han ute och åkte bil, för jag ville visa upp honom för min vän som jag träffade. Så det är en berest mumie. Redan innan han skaffade sig egna vingar.

Så en dag - som är idag faktiskt - hade Tutankhamun sprängt tidens gränser, och tagit sig ut i all sin prakt!

Nu har han flugit vidare ute i solskenet, för att dricka nektar i blomsterhavet, träffa en vacker partner, och göra nya små guldmumies.

Lycka till min vän! Tack för att jag fick vara med under denna spännande period i ditt liv.