När vinden friskar i, fylls luften av moln av virvlande vita blomblad. Det är körsbärsträdens blommor som gjort sitt för i år. Hänförande, men svårt att fånga på bild.
En och annan fågel syns också i vinden... Detta är en trädgårdssångare.
Ny på vårens arena är kastanjeblomstren som försiktigt kikar fram ur sina brunluddiga knoppar.
Samtidigt börjar den även öppna sina bladknoppar, och marken fylls av dessa retsamt klibbiga knopphöljen, som klistrar sig fast under fötterna och aldrig lossnar förrän inomhus på finaste mattan... Inte för att jag har någon "finaste matta", direkt, men ändå. Som tur är duger trädgårdens och naturens blomstermattor gott åt mig.Snart kommer humleblomstren! Tänk att man kan var så vansinnigt förtjust i dem, fast de som blomster betraktat är ganska blygsamma.
Nästa knopp tillhör en fascinerande blomma, som redan är utslagen här och var i skogsbrynet.
Det är ormbäret som ser så lustig ut, med sina fyra blad i fyrkant, fyra foderblad, och fyra trådlika kronblad, åtta ståndare och fyra stift. Så småningom blir det ett svart giftigt bär där blomman ståtar.
Den stundom avskydda maskrosen får vara med, för den är som solen och den gör mig glad.
Inte ser man bättre om man sätter på sig "mormors glasögon", men en närmare blick på den lysande blå teveronikan, och man har sett vad man behöver se här i världen.
Nästa knopp tillhör en fascinerande blomma, som redan är utslagen här och var i skogsbrynet.
Det är ormbäret som ser så lustig ut, med sina fyra blad i fyrkant, fyra foderblad, och fyra trådlika kronblad, åtta ståndare och fyra stift. Så småningom blir det ett svart giftigt bär där blomman ståtar.
Den stundom avskydda maskrosen får vara med, för den är som solen och den gör mig glad.
Inte ser man bättre om man sätter på sig "mormors glasögon", men en närmare blick på den lysande blå teveronikan, och man har sett vad man behöver se här i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar