Snigelväder

Kallt och grått, småregn i luften, blött på backen. Inte för kallt för sniglarna dock. Eller snäckorna. Jag kallar dem ofta allihopa bara för "sniglar".
Säger man sniglar, så tänker folk mördarsniglar. Här finns inga såna. Åkersniglar finns det, små tråkiga fula saker. Men många sniglar är vackra, för att inte tala om de förtjusande snäckorna!

De två översta bilderna visar en fläckig lundsnäcka.

En del sniglar och snäckor är fascinerande konstverk. Eller vad sägs om den här sniglens struktur.

Och det fläckiga möstret i svart och vitt (ljust i alla fall).

Kropp som en tvättbräda och framdelen ser ut som ett stort fingeravtryck.

Pantersnigel är det passande namnet. Kan sällsynt förirra sig in i trädgården, men gör ingen skada där.

En ganska stor och uppseendeväckande snigel.

Så övergår jag till snäckorna. Först ut är en dansande linssnäcka.

Känns lätt igen på skalet som är format som en lins.

Vinbergssnäckor finns det otroligt gott om här, fler än jag önskar, de måste finnas i ... miljontal? Tusental tror jag är för lite. Tiotusental kanske. Här är en bebis och en vuxen. En tillfällighet att de är tillsammans.

Trädgårdssnäckorna är mina klara favoriter, jag bara älskar dem! Skönare snäckor får man leta länge efter. Brunvitrandiga eller gula.

Här en handfull trädgårdssnäckor. Till vänster en liten bärnsstenssnäcka.

Vackra är också parksnäckorna, som ibland kan vara svåra att skilja från trädgårdssnäckorna. De är också mycket variabla i färgerna och kan liksom trädgårdssnäckan vara allt från randiga till enfärgade i lite olika färger.

Parksnäckorna är en liten smula större och kan ibland också vara "slemmigare". Skillnad mellan de två areterna ser man snabbast på läppens färg.

I stort sett är dessa jag visat, våra största snäckor. Sedan finns ett stort antal centimeterstora (och mindre ändå) snäckarter som är lite svårare att artbestämma.

humleblomster

Så slog humleblomstret ut, strax efter att jag fotat knoppen som visas här nedanför.

Majs ljuva knoppar ...

... och blomblad i vinden ...
När vinden friskar i, fylls luften av moln av virvlande vita blomblad. Det är körsbärsträdens blommor som gjort sitt för i år. Hänförande, men svårt att fånga på bild.


En och annan fågel syns också i vinden... Detta är en trädgårdssångare.

Ny på vårens arena är kastanjeblomstren som försiktigt kikar fram ur sina brunluddiga knoppar.

Samtidigt börjar den även öppna sina bladknoppar, och marken fylls av dessa retsamt klibbiga knopphöljen, som klistrar sig fast under fötterna och aldrig lossnar förrän inomhus på finaste mattan... Inte för att jag har någon "finaste matta", direkt, men ändå. Som tur är duger trädgårdens och naturens blomstermattor gott åt mig.

Snart kommer humleblomstren! Tänk att man kan var så vansinnigt förtjust i dem, fast de som blomster betraktat är ganska blygsamma.

Nästa knopp tillhör en fascinerande blomma, som redan är utslagen här och var i skogsbrynet.

Det är ormbäret som ser så lustig ut, med sina fyra blad i fyrkant, fyra foderblad, och fyra trådlika kronblad, åtta ståndare och fyra stift. Så småningom blir det ett svart giftigt bär där blomman ståtar.

Den stundom avskydda maskrosen får vara med, för den är som solen och den gör mig glad.

Inte ser man bättre om man sätter på sig "mormors glasögon", men en närmare blick på den lysande blå teveronikan, och man har sett vad man behöver se här i världen.