Naturens märkligheter.

.
Här växer det popplar. Högt upp mot himlen sträcker de sig.

Om man ställer sig under dem och tittar upp mot bladverket, ser man något lustigt.

Det är spiralgaller på bladens skaft, bildade av pungbladlusen Pemphigus spyrothecae.

Därinne lever de gott, skyddade från omvärldens faror.

Eller? Vi tittar efter.

Små nästan genomskinliga bladlöss omgivna och iklädda fluffigt vitt vax som de själva bildat.

Eftersom det är höst - det är slutet av augusti - finns det också vingade bladlöss här. De ska flyga ut och leta sig en övervintringsplats. Kanske finner de fina barkspringor att sova i, kanske drar de vidare till några växtrötter nere i marken över vintern, tills nya blad växer ut på poppeln nästa vår. Visst är de vackra!

Men så var det det där med att vara skyddad. Hur är det egentligen med det? Letar man lite, finner man gäster! En liten skinnbagge växer faktiskt upp här. Och bara här! Dess barnkammare är just de här skruvade gallerna som bildas på just poppelns bladskaft av just den här bladlusen. Snacka om att vara specialiserad.

Här är en ganska stor nymf. Kanske till och med i sista stadiet innan den blir vuxen och färdigbildad.

Och här är fler.

Mumsa. mumsa, bladlöss är smaskens, prova får ni se.

De är inte så stora. En ung nymf visar upp sig på min hand. Ja, det är den där lilla fläcken strax intill tummen, haha.

Som vuxen är den inte så stor heller, men tillräckligt stor för att kunna fotograferas.

- Nämen, vad ser jag? Ligger det inte en liten lusmåltid där och väntar?

- Aah, den tar vi!