Östan om måne...

.
Östan om måne och västan om sol...


Solförmörkelse. Närmare 80% av solen doldes av månen, med maximun ca kl 09.40. Hela Sverige täckt av moln. Men inte på Mälaröarna (och några platser till), där fanns luckor i molnen vid horisonten där solen gick upp.
Vid 9-tiden var solen fortfarande gömd inne i morgonmolnen, men glipor av klar himmel lovade något spännande när tiden närmade sig.

Kamernas bilder visar något dramatiskt.

Det är ungefär såhär vi får se bilderna av solförmörkelser.

Men i ärlighetens namn såg jag just ingenting. Det var som en vanlig soluppgång, men lite märkligt ljus, sådär som soluppgångar kan vara ibland.

En oerhört vacker vintermorgon, något annat kan man inte säga. Ungefär 12 minusgrader.

Kameran har sitt eget sätt att skilja ljus från mörker, som människoögat inte har. En kamera vill inte visa både ljus och mörker samtidigt, den fokuserar på det ena.

.

Att titta in i solen går ju inte. Men utan empati riktar jag kameraögat direkt mot solen och knäpper av. De flesta bilderna visade faktiskt ingenting, bara ett överexponerat ljus i ett alldeles för mörkt landskap.

.

Sådär mörkt var det inte som den översta bilden visar. Det är bara kameran som inte kan återge annat.

.

Såhär såg morgonljuset ut på riktigt, i stort sett precis som vanligt.

Och såhär såg ett vinternypon ut, mitt under pågående solförmörkelse.

Och här är vackra moln ... hoppsan, icke! Det är ju snödrivorna intill vår plogade väg.

Nä, någon solförmörkelse fick jag inte direkt se. Men så - solen är på väg in i molnen igen! Ljuset dämpas, och där, där, nu träder en bild fram, äntligen!

Det är solförmörkelse! Månen täcker solen, inte hela solskivan, men en del av den.

Hurra! Jag såg, jag såg!