...en lav. En skorplav för att vara lite mer exakt.
Två skorplavar för att vara ännu exaktare. Den gröna är inte samma som den svarta. Vilket märkligt landskap de bildar såhär på nära håll.
Men vi backar ett par steg, så vi får lite bättre översikt. Här är den i sin helhet, just den jag fotat.
Och sedd i min hand blir perspektivet begripligt.
Det är ju alltid roligt att veta vad det är man ser. Men ibland undrar jag ...
... vem som ser på vem. Vem är det egentligen som är iakttagare här?
... vem som ser på vem. Vem är det egentligen som är iakttagare här?
4 kommentarer:
Hej amaira, har du förändrat stenarna något eller är de så där i?
Hej Mimmi! :-D
De är sådär, förutom på den sista bilden, där jag manipulerat dit en mun, och förändrat en liten smula i "ögonen" (det vänstra frmför allt)och lite (väldigt lite i "ansiktet".
I inlägget "Levande lav" längre ner, är bilden också manipulerad, med lite mer "hår" och en leende mun, och en liten nos.
Annars är alla bilder omanipulerade orginal.
Hihi, kanske stenen har en blogg också...och skriver om dig!!
Ååh, underbara du, så måste det förstås vara!!:-D Att jag inte tänkt på det!!
En sökning på Google gav mig två svar.
Först Stenes blog, som visserligen var intressant, men tyvärr inte stämde.
Sedan Stenens Blogg (ihop med nån "Struten" som jag inte känner, kanske strutbräken?). Den var mer lovande, för det första som stod var "Hej alla sötbjörnar!" Jag heter ju Björn i efternamn.
Men nej, det var inte den heller.
Stenar är ju ganska saktmodiga av sig, så jag tror helt enkelt att stenen inte har tryckt på Enter än! Tids nog dyker bloggen upp, jag ska hålla den under bevakning. Haha.
Skicka en kommentar