Rådjur i trädgården?

.
Fotot är inte mitt. Rådjuret är inte Julia. Men bilden är obetalbar!!
:-D




Fotograf är min vän Patrik. Och rådjuret fanns hos deras granne i ett mindre "villasamhälle".
Det är lätt att förstå att folk blir trötta på rådjur i trädgården, när de till och med går upp på trappor.

Att det varit penseer i krukan kan jag se. Men nu finns bara blomskaften kvar, de var nog riktiga läckerheter. Hur de såg ut förtäljer inte historien.

Den här damen står nog inte högt i kurs just nu...

Förutfattade meningar

Citat jag läste, och gillade:

"Om man ser en pojke i ett äppleträd ska man inte misstänka att han knycker äpplen, utan istället utgå från att han tagit sig upp för att binda fast ett äpple som lossnat."

En helt vanlig sommardag

.
I hagen fladdrar fjärilar av många slag. Skogsnätvingen är vanlig.



Puktörneblåvingen är också vanlig.



I trädgården vandrar liljebaggarna. "Tra-la lallala tra-la-la... "

"Upptäckt! Ska du ta bort mig nu?"

"Ta det lugnt, hon är snäll!"

Regnet det bara öser ner

.

Låt mig presentera

.
.
Låt mig presentera den så vackra lilla guldstekeln!


Lätt att förbise, för den är inte så stor.



Dock en helt underbar bekantskap att göra, på lite närmare håll.

Här är en annan art guldstekel. Jag kan inte namnen på dem, men det finns flera olika. Den här ovan är ca 7 mm lång, och slank som alla guldsteklar. Hela bakkroppen är scharlakansröd.

Den här under har blått även på bakkroppen. Den är dessutom lite större, närmare 10 mm.

Jag rekommenderar att klicka på bilderna och se dem i stort läge.

De sprang alla runt på gammalt trä vid stallet. Letandes efter solitära bins bon, där de smuglar in ett litet ägg. Ibland satt de och putsade sig, och då fick jag lite bättre bilder när de var stilla.

Visar de två arterna lite huller om buller här.

Ännu en, denna mycket mindre, knappt 5 mm, och helt grön, eller blå-grön.

Mimikry, eller... ?

.

.

Tutankhamuns återkomst

.

Visst känner ni Tutankhamun. Mumien med guldmasken. Farao för 3000 år sedan.

Han återfanns på min stallbacke för ett par veckor sedan. Men jag ska berätta historien från början. Eller nästan från början. Jag hoppar över ägget och den väldigt unga faraonen.
Först som vuxen larv dyker han upp i berättelsen.



Som de flesta vuxna nässelfjärilslarver, gick han en dag och hängde sig. Dom gör så - och det är helt i sin ordning. Efter ett tag tappar de till och med huvudet, och det är helt i sin ordning det också.



Aldrig mera ska de tugga i sig något, deras tillväxtperiod är förbi. Larvstadiets käkar behövs aldrig mera, inga fler saftiga nässlor ska de tugga i sig. Lite ljuv flytande nektar som flygbränsle, är allt de behöver framöver. När de väl förvandlats, inuti sin egen mumie.



Nu tog jag in puppan, med hela nässelstjälken förstås, som den spänt fast sig på. Och sakta började den ändra färg, och blev till en mumie av renaste guld. En inkarnation av Tutankhamun!


På min vägg glänste han som ett 24 karat guldsmycke!

En dag var han ute och åkte bil, för jag ville visa upp honom för min vän som jag träffade. Så det är en berest mumie. Redan innan han skaffade sig egna vingar.

Så en dag - som är idag faktiskt - hade Tutankhamun sprängt tidens gränser, och tagit sig ut i all sin prakt!

Nu har han flugit vidare ute i solskenet, för att dricka nektar i blomsterhavet, träffa en vacker partner, och göra nya små guldmumies.

Lycka till min vän! Tack för att jag fick vara med under denna spännande period i ditt liv.