.
Nu gasar vi på nejhallåstopp!

Infrastrukturens natur

.
Marken här är täckt av daggbestänkt spindeltråd. Klicka på bilden för stort format, så syns det bättre. Fast, det är förstås bara högspänningsledningar inzoomade i motljus.



Man taget vad man haver, sa Kaja Varg, och andra arter vars marker ockuperas eller tas bort av människan. Och så fick högspänningsledningarna ytterligare en funktion.



Högst upp i vänstra stolpen sitter en fågel, i stolpens klyka skymtar ett stort bo!
Fågeln är en korp. Näbben är full av bomaterial, här ska byggas till! Yippi, det är VÅR! (Visst är det? Det är inte alls minus 20 grader på nätterna, eller?)


Boet är inte bara ett, det är två intill varandra.

Och i stolpen på motsatta sidan finns två likadana bon till. Här var det fullbelagt!

Zoomar jag in andra kraftledningsstolpar kan det se ut såhär:

Det är ju tur att vi ger andra alternativ när vi tar bort gamla höga träd och förändrar landskapet.

Kallt och vackert

.

Visst ser ni?

.
Visst ser ni?

Här syns det bättre.

Nu då!??

Tagen ur sitt sammanhang ser den ut såhär:

Fotat 26 augusti 2010.

Återigen - magi.

.
Återigen - simsalabim - MAGI!
Vintern biter i kinderna, blåsten är bister, snön ligger djup - och så lyser de vackra videkissarna som silversmycken i solskenet!

Sov du lilla videung, än så är det vinter. Kan sången någonsin bli uttjatad? När samma magiska under sker varje senvinter? Med samma överraskning varje gång?



"Vide-ung" lyfter på hatten för den annalkande våren.


Slänger den vårdslöst ifrån sig på marken, för den ska inte användas mera, hur kallt det än är, hur kallt det än blir! Att det än är långt till vår, innan rönn i blomma står - vem bryr sig!?

Som en kvarglömd fågelnäbb ligger den där i snön...

... ackompanjerad av en liten svart dunfjäder.

Drömma om våren ...

... vill jag inte alls göra!! Jag vill njuta av nuet, som har sin egen tid, sin egen skönhet. Tids nog blir det vår igen.

Men så ramlade jag över de här gamla bilderna i mina fotofiler. Och suckar hänfört ända inifrån hjärtat...

Jag känner doften!! Det är luktvioler, och jag är präglad på dem som Pavlovs hundar! Doften fyller mitt rum...

Aahhh, ljuva nostalgi.

Gnistrande vinter

.
Den vackra kalla gnistrande vintern är tillbaka. Massor med mjuk pudersnö, snö och frost på alla träden. Djupblå himmel och en sol som bländar.


Domherrar besöker fågelbordet, tillsammans med "de vanliga" såsom talgoxar, grönfinkar, entitor, steglitser, m.fl. m.fl. Koltrastarna kommer också. Annars ser jag dem mest sitta och vila/sola i buskagen.

Frosten gnistrar som dioder i träden. Syns tyvärr inte på fotona hur vackert det är ute.

I hagen går hästarna med sin värmande vinterpäls.

En utsökt trollslända

.
Trollsländor är utsökta varelser, särskilt när solen reflekteras som glittrande guld i vingarnas ribbmönster.



Men jag fick besök av en annan helt underbart utsökt trollslända som flugit hit från Australien - och vad mera är, den lovade att stanna hos mig!

Som sig bör med trollsländor, är varje liten detalj utsökt...

... så jag är verkligen glad över den!

Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. Här finns inga svaga länkar.

Läcker är bara förnamnet :-D

Den utsökta lilla varelsen är en present från äldsta sonen med sambo. TACK ni goa!!! *hjärta*